Nu sprids en färggrann broschyr om EU-avtalet till alla hushåll. Skriften utges av UD:s handelsavdelning och skall informera väljarna inför folkomröstningen den 13 november.

Tyvärr rör det sig inte om korrekt information utan om en partsinlaga från ja-sidan. Staten lägger sina ekonomiska resurser vid sidan av näringslivets för att försöka trumfa igenom ett ja till EU.

Det finns åtskilliga felaktiga eller tvivelaktiga påståenden om Sveriges avtal med EU. “Vår alliansfrihet består” hävdas i rubriken över avsnittet om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Hur länge i så fall? Enligt Maastrichtfördraget skall den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken omfatta alla frågor som berör unionens säkerhet, inbegripet utformningen på lång sikt av en gemensam försvarspolitik, som med tiden skulle kunna leda till ett gemensamt försvar. Sverige har i förhandlingarna lovat att inte hindra en sådan utveckling.

Ja-sidan brukar framhålla att det behövs enhällighet för beslut om gemensam försvarspolitik och gemensamt försvar. I en gemensam förklaring sägs dock att man är enig om att undvika att hindra ett enhälligt beslut om en kvalificerad majoritet för ett sådant beslut föreligger.

När det gäller den ekonomiska och monetära unionen (EMU) påstås att riksdagen skall avgöra frågan om Sverige skall ansluta sig till den gemensamma valutan och centralbanken “när frågan blir aktuell”. Enligt Maastrichtfördraget föreligger dock en automatik. Senast den 1 januari 1999 skall de stater som uppfyller konvergenskraven övergå till gemenskapsvalutan ecu.

Två EU-stater har fått undantag från detta. Storbritannien fick ett undantag redan i Maastricht och Danmark uppnådde ett undantag i Edinburgh före den andra danska folkomröstningen. Danmark var mycket angeläget om att få ett “juridiskt bindande” undantag. Sverige har inte fått något undantag – inte ens begärt ett undantag.

“Sverige behåller miljökraven” sägs triumferande i en annan rubrik. Sanningen är dock att Sverige bara har fått fyraåriga övergångsperioder för de strängare svenska kraven. Man hänvisar också till den s k miljögarantin i Romfördraget. Det är osäkert vad den är värd. Frankrike har gjort invändningar mot Tysklands strängare regler för pentaklorfenol (PCP). Ett förfarande pågår inför EU-domstolen.

Enligt en annan rubrik bli “Lättmjölken kvar”. I texten sägs dock endast att Sverige under en treårsperiod kan behålla nuvarande regler för fetthalten i mjölk. (I själva avtalstexten talas om fyra år).

Det är också ovisst om offentlighetsprincipen och meddelarskyddet kan bestå. I broschyren hänvisas till en ensidig svensk förklaring. Man “glömmer” dock att tala om att EU-staterna i sin svarsförklaring sade att “de förutsätter att Sverige som medlem i Europeiska Unionen kommer att fullt ut följa gemenskapsrätten i detta avseende”.

För fritidshusen gäller också bara en femårig övergångsperiod. Sedan får man inte särbehandla medborgare från EU-staterna. Det betyder att t ex tyskar kan köpa fritidshus i Sydsverige, i skärgården och i Dalarna på samma villkor som svenska medborgare.

I en bildtext sägs: “Inom EU finns inga tullar. Det gör varorna billigare.” Som om detta vore något nytt. Vi fick tullfrihet för handeln med industriprodukter genom frihandelsavtalet från 1972 och genom EES-avtalet som gäller nu. Vissa varor riskerar tvärtom att bli dyrare. Den svenska tullnivån mot länder utanför EU måste höjas från i genomsnitt 4,6 till 5,6 procent.

Det inflytande som Sverige skulle få i EU överdrivs. Med 4 av 90 röster i ministerrådet och 22 av 641 ledamöter i parlamentet skulle Sverige få nöja sig med ett mycket begränsat inflytande. De stora EU-staterna skulle få mycket större inflytande över oss än vi över dem.

När det gäller kostnaderna nämns bara årsavgiften på 18-20 miljarder kronor. Det motsvarar enligt broschyren 2 100 kronor per år och invånare. Ingenting sägs om det problem som uppstår genom att vissa skatter måste sänkas. Det leder till ett inkomstbortfall på åtminstone 20 miljarder kronor om året enligt EG-konsekvensutredningen. I så fall måste andra skatter höjas eller besparingar göras i budgeten. På vilket sätt? Och hur skall medlemsavgiften finansieras?

Det är således skönmålning som UD:s handelsavdelning ägnar sig åt inför folkomröstningen. Men jag tror inte att svenska folket vill låta sig luras.

(Debattartikeln infördes i Bohusläningen den 6 september 1994).